En solskenshistoria på våren
Nu börjar snön äntligen smälta. Jag känner mig som en isbit som långsamt börjar tina upp. Vad som finns därinne vet man ännu inte men kanske, kanske ett litet frö som kan pigga på sig bara det kommer någon liten gnutta värme och sol…
Jag ska berätta vad som hände förra våren när småfåglarna började samla material till sina bon. Det höll på att bli en riktigt tragisk historia men allt slutade lyckligt. Såhär gick det till:
Jag har ett litet fågelhus utanför köksfönstret, ni vet ett sånt där som man kan ha som fågelbord och som man fyller med fågelfrö på vintern. Det finns även ett runt hål i det lilla huset där fåglar kan flyga in och värma sig och t.o.m. bygga bo inne i huset. Till saken hör att blåmesar har byggt bo därinne i många år. Det lilla huset börjar nu bli slitet och skulle behöva en ommålning men det har liksom inte blivit av (liksom det stora huset som det sitter på). Nåja, i alla fall så hade jag noterat att blåmesarna var i full gång igen med att bygga bo därinne. Min man hade försökt sätta för det runda hålet så att de inte skulle kunna bygga bo där eftersom vi har en katt, Mitzi. Mitzi hade försökt ta sig in i holken men misslyckats. Men vi var ändå oroliga för de små fåglarna. Men de lyckades picka upp ett litet hål ändå som de kunde ta sig in genom, och så var bobyggandet i full fart igen.
En dag när jag kom gående förbi såg jag plötsligt att hela fågelhuset hade ramlat ner på marken! Vilket elände!! Och då hade ju redan blåmesarna hållit på att bygga ett bra tag. Tänk om det fanns ägg i boet?! Ve och fasa. Huset låg upp och ner och jag försökte plocka upp det så försiktigt som jag kunde. Jag föreställde mig hur det låg några små ägg och rullade runt därinne. ”Dumma katt” tänkte jag för mig själv. Jag gick in och hämtade borrmaskin och nya skruvar, och skruvade snabbt upp huset på ytterväggen igen. Men sedan blev nyfikenheten för stor. ”Undrar om det finns några ägg därinne?”” Det kanske inte är någon som har byggt bo i alla fall?” Många frågor surrade runt i mitt huvud. Jag gick in i huset och hämtade en hög pall. Tänkte att jag försiktigt skulle lyfta på taket (locket) och se om det fanns några ägg där. Sagt och gjort, jag ställde mig på pallen och tog försiktigt bort sprintarna som höll taket på plats. Vad tror ni att jag såg?
Jo, en alldeles förskrämd liten fågelmamma som låg därinne och plirade med små ögon upp på mig. Hon var som fastklistrad nere i boet. Hon måste ha legat kvar och ruvat frenetiskt på äggen trots att hon hade hamnat uppochned efter att katten hade rivit ner allt! Den stackaren.
Och inte förrän nu, denna vinter, vågade jag öppna boet och titta ifall det låg kvar några ägg eller om det var döda små fågelungar därinne. Men ingenting fanns där. Som ni ser: ett fint rent bo, så den lilla fågelfamiljen lyckades nog med sina små ungar.
Jag tycker att det är en helt fantastisk historia, hur mamman till varje pris skyddade sina små ungar!! Har du sett något liknande?
