Gräs under fötterna

Visst är det roligt att kombinera gamla saker med blommor! Vi hade en gammal stol på landet som vi hade fått från min farmor. Hon hade den på sin gamla gård i Skåne. Det känns roligt att det finns en kvarleva från den gamla trädgården som jag inte har sett sedan jag var fyra år!

Farmor jobbade jämt och ständigt i sin gamla trädgård. Hon hade även folk som arbetade åt henne där. Trädgården var väldigt lummig, och i gammal engelsk stil. Hon och farfar köpte en totalt förfallen gammal gård på en åkerholme utanför Förslöv. Så här såg det ut när de hade köpt stället:



De byggde om hela gården, bevarade de gamla väggarna av vitkalkade granitblock. Husen blev såsmåningom mycket större än vad de varit från början. En parklik trädgård anlades runt om med en gammal brunn, jordgubbsland, fruktträdgård (med t.o.m. ett nektarinträd, specialbeställt från Italien!), gräsmatta och en mängd spännande rum som avskiljdes med buskar, trappor och murar av natursten. Det var en fantastisk trädgård, mycket spännande för ett barn. Här och där fanns skulpturer föreställande putti (små änglar), ett stort lejon (mitt på innergården) samt stenliknande parkbänkar. Dessa figurer tror jag var gjutna i betong. Farmor sade att man skulle blanda ut hönsgödsel med vatten och måla på dem så fick de snabbt en gammal patina och mossa.
Ett fantastiskt gammalt vårdträd på innergården (en lönn om jag inte minns fel) hade slagits i järn p.g.a. att det höll på att dela sig i två delar.



Här ser man lite likheten med ursprungshusen. Stolen är dock en annan än den jag har...



Min farmor var ju en 1800-talsdam, så om man ville sitt ute så skulle det vara i en loggia. Att sitta i solen och bli solbränd var inte tänkbart. Det sades alltid att farmor inte tålde solen. Hennes hy klarade inte det.







Framsidan och utsikten mot Kullaberg och havet. På den gräsmattan dansade jag när jag var fyra år...



...och här är jag, uppflugen på den gamla brunnen.

Sagan om Gamlegård slutar på sätt och vis sorgligt – alla fall när det gäller trädgården. Farfar dog när jag var fyra år och farmor bestämde sig för att sälja. Hon lät bygga en annan, mindre gård eftersom Gamlegård blev alldeles för stort för henne att hantera på egen hand.

Den man hon sålde till lovade henne att bevara gården som den var, med allt det fantastiska som fanns.
Men så fort farmor hade flyttat ut och den nya ägaren hade flyttat in kom grävmaskinerna. Fruktträdgåden grävdes bort, jordgubbslanden skövlades, praktiskt taget allt togs bort. Alla statyer och bänkar kastades på soptippen. Vårdträdet sågades ner (bara detta kriminellt!!). En stor gräsmatta anlades och en mindre golfbana med putting-green anordnades. Kan ni förstå varför jag är allergisk mot "grön asfalt"?!

Under flera år kom ortsbefolkningen till farmor med delar av föremål som de hade hittat på soptippen: en puttifigur (jag minns de trasiga fingrarna som farmor hade försökt laga med ståltråd), bänkar och allt möjligt. Folk i Förslöv var bestörta över skövlingen av Gamlegård. Året var 1962, tror jag.
Gamlegård finns kvar, men jag har inte varit där sedan dess. Jag har bara sett det på avstånd. Jag vet inte om jag vill, det skulle föstöra de få minnen jag har av mina drömmars trädgård.