Man tager vad man haver...



I trädgården fanns en stor sten. Stenen var täckt med mossa.
Jag hörde en dag ett himla liv från en granne som höll på med en fasligt ljudlig maskin av något slag. Min man gick dit och kollade. Det visade sig att mannen i huset höll på att försöka borra sönder och finfördela alla stenar på sin skogstomt med en Kobra. Den förde verkligen ett himla liv. Min man ifrågasatte lämpligheten i att köra med Kobran så sent på kvällen. Alla grannar stördes ju. Någon vecka senare körde vi förbi och såg att en grävmaskin hade varit där och skalat av hela trädgården, flera decimeter, och sedan fylldes hela tomten på med ny jord och en gräsmatta rullades ut... Suck. "Inte en till" tänkte jag... grön asfalt, alltså...
Undrar hur mycket gamla trädgårdsväxter som försvann när han grävde bort allt? En stor sten kan dessutom vara ganska vacker tycker jag.
Jag har lagt en kruka på min sten, och mossan den får vara kvar...



Vårt gamla hus får också vara kvar. Jag älskar röda stugor med vita knutar. Mycket jobb är det, lite dragigt på vintern och kalla golv. Men såå mysigt! Älskar mitt hus också.
Idag har vi lagat grunden med finbetong så att inte mössen ska ta sin tillflykt dit i vinter.
Mer om det en annan dag.
Tjingeling!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0